jag är egentligen död...

eller ja, jag borde vara det.
om det innebär att vara sjuk själv när man är vuxen vill jag inte bli vuxen. Vem ska då tycka synd om mig?
nej men jag mår helt okej. efter sisådär 2 liter vatten, massa isglass och en mänsklig fläkt.
Imorgon tänkte jag gå upp tidigt och följa med å fiska, vid 9 tiden.
think i will do it? we´ll see. ställer klockan iaf så får vi se om jag orkar!

Det börjar dra ihop sig, en vecka kvar.. jag bara gråter när jag tänker på det. vill inte hem.
bäst att inte tänka på det, bara vakna upp på morgonen, packa grejerna och åka, inte säga hejdå till någon. bara dra.
känns lättast så.
fan inte ens säga hejdå till farmor. bara dra medans alla sover. jävla skit att planet går så sent härifrån.
dom hinner ju ikapp mig på flygplatsen.
äsch, det kanske inte va en så bra idé ändå.

Just nu ligger jag med hundfan på magen och Mr mr snarkar brevid, det är varmt, fortfarande vindstilla och jag kan inte sluta längta efter min säng. som inte är 90 bred. eller hård. som har kuddar. och duntäcke, och är alldelles len att krypa ned i.... och framförallt, tom, ingen hund eller andra sovsällskap.

Mamma har du mina hemmanycklar? eller varfan har jag lagt dom?

Sova, fiska i morgon. Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0