Beccabus på vift!

Nu har jag vaknat till. Och jag måste berätta om mitt och pappas kommunikationsproblem!

Ända sedan vi kom hit så har pappa sagt "varför går vi inte i skogen?" och jag har svarat "va? skogen? jag gillar inte skogen" och han har sagt "men det är svalare där" och jag har sagt "men jag vill inte" och han har svarat med "porfia" som betyder typ "envis, dumtjurig"
Och sen har jag gått å tänkt "vafan vill han gå i skogen för, det finns ingen jävla skog här"

men sen, för några dagar sen, när vi gick i stan och det va sjukt varmt men konstigt nog ligger alla bra affärer alltid på solsidan... iaf, då sa pappa "fan jag skiter i dig, jag tänker gå i skogen" och så korsade han gatan och gick i skuggan.
"SKUGGAN?!" skrek jag. "är du knäpp eller? har du snackat om skuggan hela jävla tiden?" "ja?" "vafan lär dig svenska, eller spanska, det heter SKUGGAN" "ja men det har jag ju sagt hela tiden, men du vill aldrig gå här" haha jag bara började garva. han är otrolig. han kan inte spanska, han kan inte svenska, dags å lära sig teckenspråk kanske?!

Visst saknar du honom mamma? liiiiite iaf? lite?! skitsamma, du får honom tillbaks nu. jag pallar inte mer! ;)